Ännu fler rosa maskiner kommer här. Den här gången i form av en A-linjeklänning. I kombination med ett par turkos pöstights. Klänningen är sydd i mitt egna mönster (första versionen som inte är så rundad nertill). Bomullsinterlock från JnyDesign. Byxorna är sydda i superstretchig mjuk stretchfrotté från MjukaTyger. Tunn och luftig. Den ribbade muddväven som använts till byxmuddar och kantband på klänningen kommer från lokala Uggleboden och är ett gammalt FIX-fynd i 100% bomull. Mjukt och väldigt töjbart.
Detta kit har ännu ingen ägare utan har legat till sig här hemma då jag passade på att sy en extra klänning när jag hade en beställning på en likadan fast med orange kanter (den hamnade för övrigt aldrig på bild men kombon rosa fordon - orange kanter är ju ingen nyhet här).Till salu om någon är intresserad. (Storleken är 104 men ganska stor i storleken.) Annars sparar jag den tills vidare. Priset är 250 för tunika och 195 för byxorna. Köper du båda får du det för 375:- SÅLD
Vidare kan man väl säga att stämningen inte är riktigt på topp här hemma. Är så slutkörd att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Barnen har båda haft krupp i samband med sina förkylningar här hemma nu. Tillbringade dagen igår med att åka till barnmottagningen på NÄL samt vara ute och promenera i det smällkalla vintervädret eftersom att yngste kruppsonen sover så gott ute i den friska luften när han har svårt att andas. Sambon är jätteförkyld med ont i bihålor och trappad röst. Själv har jag ont i halsen.
Vi har väldigt mycket att fixa och tänka på inför vår stundande flytt, även om det ska bli väldigt roligt så ÄR det energikrävande. Vi får nycklarna på tisdag och vi har inte börjat packa än. :S Vi har ett försäkringsärende med vårt inglasade uterum som pajat av snöras från taket. Inte så vältajmat när man håller på och ska sälja radhuset.
Som toppen på isberget har vår älskade labradortik här hemma varit ganska sjuk under en tid. Det gick fort på slutet och eftersom det inte fanns några utsikter om bot eller bättring tog vi det oerhört tunga beslutet att låta henne somna in i fredags. Hon var en mycket speciell hund som funnits vid min sida i många år genom olika händelser i livet. Sorgen och tomheten är obeskrivlig. Vår 3-åring var dessutom så oerhört fäst vid henne och där har vi ytterligare en sak att hantera nu.
Brukar inte vilja gnälla av mig om livets skeenden här i den här bloggen eftersom jag vill hålla det till just en SYblogg. Men... nu får ni tåla det. Vill också förklara varför det inte blir så mkt nyprodocuerat att blogga om här. Jag passar under tiden på att blogga ikapp om gamla obloggade plagg titt som tätt för att hålla liv i bloggen någotsånär. Hoppas att ni fortsätter titta in här. Era kommentarer betyder såå mycket och ger mig energi! Tack för det!
Detta kit har ännu ingen ägare utan har legat till sig här hemma då jag passade på att sy en extra klänning när jag hade en beställning på en likadan fast med orange kanter (den hamnade för övrigt aldrig på bild men kombon rosa fordon - orange kanter är ju ingen nyhet här).
Vidare kan man väl säga att stämningen inte är riktigt på topp här hemma. Är så slutkörd att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Barnen har båda haft krupp i samband med sina förkylningar här hemma nu. Tillbringade dagen igår med att åka till barnmottagningen på NÄL samt vara ute och promenera i det smällkalla vintervädret eftersom att yngste kruppsonen sover så gott ute i den friska luften när han har svårt att andas. Sambon är jätteförkyld med ont i bihålor och trappad röst. Själv har jag ont i halsen.
Vi har väldigt mycket att fixa och tänka på inför vår stundande flytt, även om det ska bli väldigt roligt så ÄR det energikrävande. Vi får nycklarna på tisdag och vi har inte börjat packa än. :S Vi har ett försäkringsärende med vårt inglasade uterum som pajat av snöras från taket. Inte så vältajmat när man håller på och ska sälja radhuset.
Som toppen på isberget har vår älskade labradortik här hemma varit ganska sjuk under en tid. Det gick fort på slutet och eftersom det inte fanns några utsikter om bot eller bättring tog vi det oerhört tunga beslutet att låta henne somna in i fredags. Hon var en mycket speciell hund som funnits vid min sida i många år genom olika händelser i livet. Sorgen och tomheten är obeskrivlig. Vår 3-åring var dessutom så oerhört fäst vid henne och där har vi ytterligare en sak att hantera nu.
Brukar inte vilja gnälla av mig om livets skeenden här i den här bloggen eftersom jag vill hålla det till just en SYblogg. Men... nu får ni tåla det. Vill också förklara varför det inte blir så mkt nyprodocuerat att blogga om här. Jag passar under tiden på att blogga ikapp om gamla obloggade plagg titt som tätt för att hålla liv i bloggen någotsånär. Hoppas att ni fortsätter titta in här. Era kommentarer betyder såå mycket och ger mig energi! Tack för det!